Dubbelt budskap?
Nu har jag fått den fantastiskt trevliga vanan att vakna på en cykel någonstans i Liljanskogens backar. Jag har nämligen börjat cykla till jobbet. Hurtigt värre. Jag ser ut som ett förvuxet dagisbarn på min cykel, hjälmpräktig med stora röda mjukisbyxor och röd vindjacka med många reflexer. Varken snyggt eller sexigt så jag hoppas att ingen känner igen mig. Jag lyssnar heller inte på musik och jag tittar mig alltid noga innan jag kör över en korsning. Jag har respekt för Stockholmstrafiken! Detta pga jag har nästan blivit påkörd av ett tåg, lastbil och jag minns tydligt den gången med J och moppen och mig på cykeln bredvid i lite för höga hastigheter. Det slutade med en schyst vurpa, såklart, som kunde slutat mycket värre, än lilla mig i dödschock skiftandes först från vitt till grönt till det normala. Och vi ska inte tala om en kompis pappa, är han återställd än? Hur som helst så får jag helt enkelt känna mig som ett sexigt dagisbarn 1,5 h per dag, de kanske är någon som faller, eller bara en pedofil?
Fick en cd med musik av en stamkund, för han tycker vi är så omtänksamma och tillmötesgående. Lyssnar på den nu.
Fåglarna kvittrar, jag värmer mig i solen, kärleken spirar och våren är här,
det låter klyshigt, men fan vad jag älskar de!
