Försökskanin
Jag kör på tre alternativ när det gäller att skaffa ny frisyr:
Alt.1: Vara hårmodell (egentligen menar de försökskanin) på urban,björn axens, om dom vill ha mig. Hittade en förfrågan på deras hemsida. Det var bara att maila en bild på sig sjäv och så hör de av sig om jag passar.. och om jag passar så får jag en totallförändring helt gratis! Väntar nu på svar. Där är bilden som jag skickade.
Alt.2: Vara hårmodell hos Toni and guy. Det är i så fall inte första gången det händer. Det tar fruktansvärt lång tid, typ en hel dag, men det är det värt. Skitsnyggt resultat! Det enda problemet som finns är att fast man går dit är det inte säkert att frisörerna väljer just dig. Stället är poppis och bara hälften av alla som vill ställa upp och offra sitt hår får chansen. Jag har haft tur båda mina gånger då jag var där.
Här kommer ett utdrag Tidsfördriv (2005, Jacobson, Widlund), min första gång på Toni and guy:
"A virgin! No, it can't be true! En skock av människor samlades runt mig, tog på mig och undrade om det verkligen var sant. De klämde vred och vände på mitt hår och frågade ytterligare en gång om jag var säker på att jag inte hade färgat håret någon gång under mitt liv. Detta var mina svart änglar direkt hitflugna från London. De proffsiga svartklädda lärarna höll hela tiden ett öga på min tafatta pråst.(Killen som övade sig att klippa på mig..ahh) Det var faktiskt de som gjorde hela uppelevelsen riktigt intressant. Jag fick följa in i minsta detalj hur man formade och återuppväckte en frisyr från att ha varit "nära döden tråkig" till att sväva av sig själv av stolthet någon centimeter ovanför skallen"
Väntar även här på svar..
Alt.3: Klippa mig hos samma frisör som Erika och Belle, de har underbart snygga hår.
På dejt
Efter lite förvirring fann vi varandra och styrde stegen mot Rigoletto, Kungsgatan. Han fick välja film (dessutom försökte han betala, men jag hann före, han fick ju inte sabba mitt uppdrag!!) Filmen blev the Kingdom- FBIactionfilm i Saudiarabien men bla Jennifer Garner.
Den var en väntad amerikansk sak, men helt okej. Blablajabla... nu tycker du att jag bara blajar, du vill ju veta allt om HONOM, ja vet.. Inget famlande i mörkret, tyvärr gott folk, jag vet att ni gillar snuskigheter och pinsamheter. Men denna dejt flöt på utan evighetslånga tystnader eller mjukhångel i biomörkret (synd haha) Det var liksom bara väldigt trevligt.(I det här samanhanget defenieras trevligt på ett bra sätt, alltså inte negativit tråkigt trevligt som det oftast betyder, utan nu trevligt trevligt, hänger du med?) Det är alltid kul att träffa nya människor. Han va en "schyst lätt intressanta åsikter"kille som jag gärna ser mer av (d där lät som ett utvecklingsamtal) Vi diskuterade relationer (det var inte jag som tog upp det!) Han verkade veta vad han pratade om mm(eller så är det bara ett sätt att impa på tjejen, säga rätt saker, vad vet jag?) Nice guy..MYSIGASTE uppdraget hittills!
Självklart svarar han
Lite nervöst och slabbigt men jag gjorde de!
Utgången blev inställd och förflyttad till nästa vecka efter ett starkt insisterande från Erikas fötter, som kände att det skulle bli för mycket efter en hård första dag på jobbet. Jag såg min chans för att få lite psykiskt stöd (alltså då för uppdrag 1: Gå till en bensinstation. Ta en hink och skrapa och tvätta rent en annan bils vindruta) och erbjöd ist en mysig fotbadskväll med Steven Fry-sketcher och mörk choklad, i utbyte mot att hon följde med till OKmacken som uppdragsstöd och chokladköpare. Detta mysiga förslag kunde självklart Erika och hennes fötter inte motstå. Så vi började traska iväg och allt gick bra till första anblicken av OKskylten, som fick mig att vilja vända på klacken. Men det verkade som Erika blev mer nervös än jag (Hon ville väl inte bli förknippad med ett konstigt freak, antar jag) så det var bara för mig att ta ansvar för situationen och spana in en lämplig bil att putsa på. Det fanns bara en (inte så konstigt med tanke på att klockan var 22 en lördagskväll) En skinande ren hyrbil precis lämpligt placerad framför bensinkillens disk upplyst med strålkastare. (Perfekt, turen var på min sida..inte) Nu var min tid kommen för rampljuset! *gulp* Med bestämda steg gick jag och hämtade hinken med skrapan och började fixa med bilens vindruta. Under hela tiden såg jag ur ögonvrån (och kände) bensinkillens gloende blickar i ryggen och förberedde mig för att lägga fram min perfekta ursäkt ifall att jag skulle bli stoppad för nedslafsande av annans egendom.(Bilen blev helt klart inte renare efter jag hade gjort min attack, så ingen dagens goda gärning där inte, men jag har nog aldrig putsat en bils vindruta heller, inte under stress i alla fall.) Men ingen kom för att skälla(nästan en besvikelse där) och jag gick in för att hjälpa Erika välja choklad. Killen fortsatte oavbrutet att titta på mig och jag mötte hans blick och fick ett snällt men förvirrat lite leende tillbaks. Kanske gjorde jag hans lördagskväll lite mer intressant, vad vet jag.. Men det viktigaste av allt:
Första uppdraget utfört!! Haha!! Jag är bäst!
Nu vidare till nästa; Uppdrag 2: Bjud en främling på bio.
Det här har jag redan spånat lite på och dessutom hittat lämplig främling, tror jag. "Offret" träffade jag på en av Jennys visningar. Han är någons kompiskompis, typ. Tydligen gjorde jag ett djupt bestående intryck på killen (ir så är han bara jäkligt framåt?) Vet inte om det var mitt fantastiska leende som charmade honom eller om de var mitt fasta men ändå mjuka handslag, kanske hur jag la betoningen på mitt namn. För jag gjorde inte mer än så, skakade hand och sa mitt namn. Men det gick hem och dagen efter tog han reda på mitt nummer och smsade. Sen har jag inte hört så mycket mer från honom än några enstaka sms, det kan kanske bero på att han inte riktigt uppskattade min humor när jag skämtade att jag var 14 år... Hur som helst räknar jag ändå honom till en främling och en värdig deltagare till mitt uppdrag. Tänkte här och nu sms och fråga om han håller med om främlingsstatusen och om han är sugen på bio...ska vi se...nu skickar jag..kanske dröjer lite innan jag får svar...
Hade precis Jenny på fika här hemma. Vi bollade lite idéer om min antagliga kommande något försenade 20-årsfest. Det började lite småskaligt med något enkelt, en mysig middag för de närmaste fem, men det sista vi diskuterade var vilken lokal som skulle vara bäst att hyra och vilka kändisar som skulle bjudas. (Kom faktiskt upp i en ganska lång lista..) Men ska nog överdriva ner lite.
10 min senare: Inget svar ännu, han kanske dissar min inbjudan...
Uppdraget...jag börjar idag.
"Imorgon kommer inget längre att vara detsamma",
"Livet är fullt av överaskningar, det gäller bara att locka fram dem"
eller
"Uppdraget erbjuder en väg ut ur denna livets tristess"
Nu är det inte så att jag tycker mitt liv är tråkigt eller händelselöst, tvärtom.. jag är riktigt nöjd faktiskt, jag riktigt känner hur hela livet ligger framför mig, redo att fyllas med de mest intressantaste äventyren (lite ångest för tidspressen bara..) Det här handlar mer om att sätta piff på tillvaron, den röda rosen mellan tänderna när man dansar tango, en sexig hunk som kund på jobbet, gurkan på ostmackan...m.m. Boken Uppdraget har 189 stycken olika möjliga och mindre möjliga uppdrag (hjälp!! du anar inte vad som väntar mig..) som jag har tagit på mig att minst klara ett i veckan och DET är det den här bloggen kommer handla om, mina lyckande och misslyckande...ja..vi får se hur det går helt enkelt.
1:a Uppdraget lyder så här: Gå till en bensinstation. Ta hink och skrapa och tvätta rent en annan bils vindruta.
Det låter ju fruktansvärt lätt tycker du. Lätt som en plätt. Plätt-lätt! Det är det INTE. Vet du hur många gånger jag har vridit detta scenario fram och tillbaks i tankarna, hur många ursäkter jag har skapat för att gå en 10 min omväg runt en bensinstation? Shit alltså... jag är feg.. eller mindre modig, (det låter bättre). Men inom denna vecka så ska jag har klarat det, mitt första uppdrag.
Men det här inte bara en blogg som kommer handla om hur jag lyckas med mina uppdrag utan främst om att jag vill ha ett bra sätt att hålla kontakt med alla mina sötnosar utspridda i världen, ni som lagt näsan i en tung universitetsbok och lever ett insnöat studentliv, ni som flyttat från våran gröna sköna ö ut i stora världen, mina modiga kinaälskare, och sist men inte minst ni(eller vi) som sliter varje dag på jobbet. Jag vill att ni kan följa mitt liv lite närmare än ett kort opersonligt telefonsamtal eller med ett torftigt mail (och ni vet hur fruktansvärt dålig jag är på att få iväg dessa mail). Jag tänkte att det här kunde vara ett schyst tillägg för att inte tappa bort er. Miss you all!!
