Inga lögner här inte, men några löften.
Jag har blivit fantastiskt bra på att ljuga, när hände detta? Kan år av ständigt övandes på föräldrarna äntligen gett utdelning? (T.ex. kollega hade detta problem: kompis skänker bort laxpaj. Ogillar lax. Rädd för att få en till och såra. Min lösning: Plötslig fiskallergi! Titta där va enkelt! Om ngn inte vet om att man inte tycker om fisk, då kan man ju inte ha en aning om att hon har fiskallergi. Och vem fan ger bort en laxpaj?)(Ok, jag har haft betydligt finare lögner än så, ngr vet, men ni andra har inte en blekaste, och det finns en anledning ;) Jag ska ju iof inte använda ordet ljuga, lite för hårt och brutalt. Det jag pratar om är mer åt ?små vita lögner?, ursäkter eller ett slags överlevnadssätt i dagens samhälle. Jag menar, vem har inte någon gång dragit till med en liten minilögn för att inte såra, spela det sociala spelet eller bara för att vara egoistisk (och det måste man få vara, ibland). I så fall kommer ni att förstå. För här kommer en liten trevlig ursäkt.
Jag har varit frånvarande i drygt två månader, vilket i bloggvärlden inte ens går att mäta i en evighet. Ursäkta mig! Men det finns vissa faktorer som har orsakat detta. Det vill säga ännu lite fler ursäkter.
Först kom julen, eller inte enligt kalendern, utan i Stockholms skyltfönster. Detta orsakade en enorm stress bland stadens invånare, om inte extra mycket hos mig. Efter två missade mycket viktiga svenska traditioner, pga av ett halvår i Kina, hade jag bara en kvar, JULEN. Den skulle bli perfekt! Jag hade alltså sjunkit omedvetet djupt ner i ?den perfekta julstress-sjukdomen?. Det som jag hade behövts som bäst just då hade varit den här:
Men ingen av mina nära och kära reagerade, vilket är förståligt alla är ju allmänt julhöga och jag var så långt gången att ingen räddning fanns. Det bakades, pyntades, shoppades och svors över misslyckad kola. Alltså ingen tid åt mina få men kära fans på denna blogg.
Sen kom julen, på riktigt. Fantastiskt mysig isolerad i Närkes snötäckta(lögn) skogar. Ja, där hörde du problemet. Isolerad, betyder ingen uppkoppling.
Nyår drog förbi utan förväntningar och slutade över förväntan om jag hade förväntat mig något. Ypperligt kul! Och plötsligt var jag tillbaks till jobbet, fast nu förflyttad för en månad eller två till inte mindre än lejonets grotta, Riddarbageriet. Det började tufft och så fortsatte det. Sova jobba sova för lite jobba sova för lite jobba jobba ännu mer. Det var kul och jag ångrar inget, men jävligt jobbigt. Och jag saknade mitt sociala liv enormt, det passade inte in då alls tyvärr. Så om jag inte ens lyckades ha ett fungerade socialt liv i den verkliga världen så fanns det inte alls någon tid till nätet.
Och så blev jag pangsjuk. Nu sitter jag här, för sjuk för att jobba, för frisk för att inte kunna låta bli att sitta still, och bestämmer mig för att ge det här en ny chans med lite nya spelregler. Men jag gör som vettiga nyårslöftare, jag startar inte förrän till februari, då alla ?jag håller inte nyårslöften mer än knappa två månader-människor? har lämnat gymmen, joggingspåren och spinningpassen och dragit sig tillbaka till det lägligt anpassade säsongstarterna i tvsoffan. Dålig energi har försvunnit och in kommer jag och vi andra som faktiskt förstår vikten i löften och mål, det är till för att hållas. Därför börjar vi inte på nyår. Nyårslöften är för att brytas, det vet alla. (Kul att vissa anstränger sig lite iaf) (Ja, där var en till ursäkt, men ändå med en hel del sanning i sig)
Inga lögner här inte, bara ursäkter, vilket man genast kan se på inläggets längd. Du kan se det lite som att jag verkligen har lagt ner tid och det är en seriös ursäkt eller att jag bara svamlar lös totalt för att förvirra. Nu när jag tänker efter, efter ha präntat ner allt det här, hade det kanske räckt med ett enkelt ?Ursäkta? eller egentligen ingenting alls.
