Kan man få nog av sötnosar?
Några av de här sötnosarna har jag tillbringat de senaste dygnen tillsammans med.
Nu lät det här som gamla kära vänner, vilket inte får missuppfattas. Vårat förhållande är snarare alltför påtvingat och energiutsugande för vi, eller rättare sagt jag, ska orka träffa dessa små mikroskopiska monster i alla fall högst en gång på en 5årsperiod. Lika oväntat som Gevalias reklam stod jag där, fast i mitt fall utan kaffe för att charma och förvirra bort otäckingarna med en koffinchock. De trängde sig barskt på, stannade, festade loss, blev aspackade och fick hårdrocksfeelingar och rev nästan stället tills jag sakta och säkert lyckades sparka ut en efter en. Här har vi gruppfotot, men det var egentligen bara den blåa tjockisen längst fram, hans illamående polare till vänster och vi få inte glömma gulingen längst bak som stannade längst. (Feber, kom tyvärr inte med på gruppfotot)
Och här med namn:
